Magnus Fagerström
Telefon: 042-22 91 64
Mobil: 0708-36 90 99
 

Årskrönika 2009

Det har blivit dags att summera whiskyåret 2009. För min del har det innehållit en hel del höjdpunkter. Att jag har börjat jobba med min hobby på heltid i och med jobbet på Symposion får väl räknas dit. Det har varit ett roligt och spännande år, med massor av nytt att lära och sätta sig in i. 2010 ska förhoppningsvis bli ett ännu bättre år för de whiskyintresserade i Sverige och vi har mycket planer för framtiden. Jag tänkte i denna "krönika" försöka sammanfatta en del höjdpunkter under 2009 både när det gäller whiskyhändelser och personliga favoriter som jag provat under året. Det har blivit ganska många nya sorter provade under 2009, 847 stycken närmare bestämt, så det finns ju en del underlag.

Topphändelser

Först och främst måste jag ju nämna de 4 stora whiskyprovningarna som vi genomfört i Påarp under året. Vi började i februari med Millenniumporvningen. 25 whiskies med en sammanlagd ålder av 1000 år (ja 1010 faktiskt då en flaska var 10 år äldre än butiken uppgett). Det var mäktig upplevelse att prova igenom bara åldringar, den yngsta var 35 år och den äldsta var 54. I april hade vi BenRiach provning med 21 olika OB single casks. Distillery Manager Alan McConnochie var på plats och min privata BenRiach samling som då uppgick till 186 flaskor var utställd i lokalen. En riktigt rolig dag och för min del en upplevelse att se alla flaskorna uppställda bredvid varandra. Alan var mycket nöjd med dagen och vi hade en del riktigt bra whisky den dagen och en usel. För egen del vann min favorit 1980, cask 2535, new wood, men det fanns flera andra som klättrade upp i 90p eller mer.

På hösten blev det 70-tals Ardbeg i oktober och Springbank i november. 15 olika Ardbeg från 70-talet var en riktig höjdare. Den enda som föll ur ramen var 1978/1998 OB, som jag bara gav 78 poäng. Många 90+ blev det och min segrare var 1975, 25 år, John Milroy, 58% på hela 94 poäng.

Springbank 21 är en klassiker och för att hedra den så körde vi 21 Springbanks i november. Tyvärr kunde ingen från destilleriet komma, men vi klarade oss bra ändå. Mittenflighten med 3 olika 21-åringar, 3 25-åringar och 32-åringen var en ruskigt bra flight. 21'orna hade inte en chans mot sina äldre bröder och 32-åringen lyste allra klarast. Min totala vinnare var dock den gamla 12 år 100 proof tall bottle. En sjukt bra whisky, men 32'an låg bara tiondelar bakom.

Limburg mässan är alltid en av årets höjdpunkter. I år var det fjärde gången jag var där och den här gången hade jag Hasse Peters (Laholm) med mig. Vi hade två sjukt roliga dagar på mässan med en mängd bra whisky. Att plocka ut enstaka är svårt då vi provade så många som var bra, men de där tidiga 70-tals Ardbeg från Douglas Laing Platinum gick inte av för hackor och Ardbeg 1965, Cadenhead hos Lothar Langer var inte dum den heller. Största minnet blir nog dock vår sittning hos Malt-Mara. Efter en dryg timme drog vi fram två stolar och slog oss helt sonika ner framför bordet och blev sittande tills vi i princip hade testat igenom allt han hade med sig. Jag drömmer fortfarande våta drömmar om Bowmore Bicentenary. Det är Bowmore när den är som bäst det!

Ombord på Viking Line mässan i januari hade jag förmånen att få leda en riktigt exklusiv provning. Med gåshud på armarna fick jag korka upp en Usher's Glenlivet buteljerad innan 1907. Det är whiskyhistoria i en flaska det! Dessutom var den förvånansvärt bra och jag gav den hela 83 poäng. Att provningen dessutom bestod av St Magdalene 1964, 18 år, CC, Glenlivet 1948, 50 år, G&M, Mortlach 1936, 50 år, G&M, Glen Grant 1965, 34 år, Signatory och Bowmore 1970, 35 år, Signatory gjorde ju inte saken sämre. Mortlach 1936, 50 år är bland det bästa jag nånsin druckit! En fruktskål utan dess like och jag var nog lite snål när jag bara satte 94 poäng på den.


I april åkte jag och Thomas Kuuttanen till Elgin för att besöka Gordon & MacPhail. Det blev årets största händelse för min del. Väl framme blev vi mottagna och invisade i ett anspråkslöst konferensrum. Där stod det 50 flaskor och väntade på oss! Gordon & MacPhail visade verkligen sin klass och sin otroliga bredd med denna uppställning (som jag valt ut innan). Connoissuers Choice serien fick visa upp bredden med allt från 10 till 30 år gammal whisky. Rare Old serien hade en del tappningar från numera nedlagda destillerier och G&M's destillertappningar av bland annat Strathisla, Linkwood, Mortlach, Glenlivet och Glen Grant visade upp vilken skatt det är G&M förvaltar. Inte mindre än 4 olika 1949'or stod på bordet och dessutom en mängd från 50- och 60-talet. Nörden i mig fick sig en känga när han med lite förakt såg på alkoholstyrkan. "Nästan bara 43%-are, det är ju inte mycket att ha". Ack vad fel han hade! Det fanns en mängd sjukt bra whiskies på 43% och att hålla på med vatten var inget som behövdes. Det var bara att förlora sig in i dofterna och smakerna som bara gammal whisky kan uppbringa. En verkligt magisk dag!
Mitt besök i Elgin fick även en bra fortsättning. En dag fick jag tillbringa som Honorary Stillman på Benromach. Det var bara jag och killen som jobbar där, som gick runt och såg till att funkade som det skulle. En härlig chans att få ställa frågor och vara med och skruva på lite kranar och annat under processens gång. En tur på landsbygden hann jag också med. Det blev ett besök på Glen Moray och sen tog jag mig faktiskt in på nya Roseisle också. Ingen rundtur, men jag kunde köra runt inne på området så grindarna inte var på plats ännu. Ett imponerande stort bygge med gigantiska maltsilos.
Jag fick också plats med ett eftermiddagsbesök på BenRiach. Produktionen var inte igång än efter påskuppehållet, men det gjorde inte så mycket. Det innebar mer tid i warehouse 13 med Stewart Buchanan! Det var många fat han öppnade och lät mig smaka. Jag fick honom inte att öppna nåt av de två 1966 som finns kvar på lagret men 1970'an vi provade var inte dum. Den var faktiskt så bra att jag köpte 3 flaskor av den när den kom ut i höstas trots det höga priset på 2800 kronor styck!

Besvikelser

Den största besvikelse för året är nog att priserna fortsätter att öka och framförallt att en del destillerier har fått storhetsvansinne med sina 40-åriga whiskies för 35.000 kronor flaskan! Tyvärr ser vi en ökning av priserna även från destillerier som inte är lika hypade som Ardbeg, men de tror att de kan ta ut samma fantasipriser som dem. Det gör ju att det blir svårt för oss vanliga konsumenter att köpa single cask whiskies eller destilleributeljeringar av äldre whiskies. Exemplen är allt för många för att jag ska orka lista dem här, men jag kan ju ge ett enda litet exempel. Diageo kom under året ut med de 6 första i en serie av 27 olika single casks från alla deras destillerier. 1 fat per destilleri således. En 8-årig Oban släpptes med priset 300 pund! Behöver jag säga mer?

Whiskyfavoriter

Var ska jag börja? 847 nya sorter provade innebär att det testats en del riktiga godsaker tillsammans med mer mediokra buteljeringar. Hela 244 sorter har fått 90 poäng eller mer. Kanske inte är representativt att 32% får betyget 90 eller mer, men då ska man betänka att jag är rätt petig med vad jag provar och det gör att jag redan i mitt urval för vad jag ska prova har valt ut sånt som jag tror är riktigt bra. När jag tittar på min topplista för året är det kul att se att den inte domineras av ett destilleri utan det är flera destillerier som utmärkt sig. På 93 poäng eller mer återfinns:
Ardbeg, BenRiach, Bowmore, Brora, Bunnahabhain, Glenburgie, Glenfarclas, Glengoyne, Highland Park, Karuizawa, Miltonduff, Mortlach, Port Ellen, Springbank, Strathisla, Tamdhu och Yamazaki. Hela 17 olika destillerier således. För att det inte bara ska bli en lista rakt upp och ner tänkte jag göra lite olika listor.

Årets överraskning

Glenburgie 1963, Gordon & MacPhail, 43%
Hur många har Glenburgie med på sin lista över bra destillerier? Både 1963 och 1964 är 2 riktigt bra whiskies, men 63'an är i mitt tycke snäppet vassare. Dessutom fick jag testat en 15-åring som var otroligt frisk och sommarfräsch.
En annan överraskning är Amrut Fusion. En ung indisk maltwhisky som är riktigt bra. Kul!

Årets sherrybomber

Här är det omöjligt att utse endast en. Jag gillar massiva sherrylagringar och under året har jag haft förmånen att prova många.
Svartast av dem alla är:
Linkwood 1959, 49 år, cask 1178, G&M Private Collection, 45%
Tappad på flaska 1 månad innan den blev 50 år! Den är så mörk att det är helt omöjligt att se igenom flaskan. Dessutom är den bra! 91 poäng från mig.
Strathisla har mängder av gammal sherrylagrad whisky. 1964'an är nummer 1 för min del i år, men den 1969, single cask som buteljerades för Sverige var också bra (det var ju därför som Thomas och jag valde det fatet!).
Springbank 1965, 31 år, Cadenhead, 50,5% är en maffig sak, både till smaken och till priset. Första gången jag testade skrev jag inga kommentarer utan plitade bara ner 94 poäng. Vid omtestning reviderade jag betyget till 95. Springbank 12, 100 proof, tall bottle kommer lite efter, men är å andra sidan billigare (om man hittar nån av dem vill säga).
Miltonduff 1969, G&M, Bunnhabhain Auld Acquaintance, Glengoyne 1985, cask 629, Glenfarclas Family cask 1965, cask 3861, Tamdhu 1989, DLP, BenRiach 1970, cask 1035 och Karuizawa 1967, cask 6426 är några andra exempel på riktigt bra sherrylagringar.

Årets fruktsallad

Mortlach 1936, 50 år, Gordon & MacPhail, 40%
En otroligt fräsch 50-åring! Nämn en frukt och den finns i den här whiskyn. En upplevelse utöver det vanliga!

Årets rökare

I år korkade jag upp en Brora 1972, 22 år, Rare Malts, 58,7%. Jag hade skyhöga förväntningar på den och de infriades. Bjöd den blint på några andra nördkamrater och de höll med mig utan att veta vad de hade i glasen. 95 friska poäng fick den. Synd att en sån flaska går lös på runt 10.000 om man hittar nån idag. Ytterligare en Brora nådde upp till imponerande 93 poäng och det var den legendariska "Brorageddon", 1972, 30 år, cask 983, sherry, 201 flaskor, Old Malt Cask, 50,8%

Ardbeg kommer ju alltid att finnas med på en lista på rökiga whiskies och så också på min.
Ardbeg 1974, 27 år, 224 flaskor, DLP, 52,2% = 94p
Ardbeg 1975, 25 år, sherry, John Milroy, 58% = 94p
Ardbeg 1990/2005, casksample, 58,5% = 93p
Ardbeg 164, 24 år, Cadenhead, 54,4% = 93p
Ardbeg 1973, 29 år, 137 flaskor, DLP, 51,4% = 93p

Port Ellen brukar vara bra, men inte alltid riktiga toppnummer, men under 2009 kom det ut åtminstone 3 riktiga höjdare:
Port Ellen 1979, 30 år, 9th Release, OB, 57,7%
Port Ellen, Pe1, Elements of Islay, 58,7%
Port Ellen 1982, 25 år, Douglas of Drumlarig for Kingfisher, Taiwan, 58,2%

Årets japan

Årets vinnare heter i min bok Yamazaki. Jag har provat ett flertal mycket bra Yamazaki så nu får Yoichi en utmaning inför 2010! Min vinnare är två:
Yamazaki 1979/2004, Japanese Oak, OB, 54% - 94p
Yamazaki 1984/2004, OB, 56% - 94p
Det kom en gammal Karuizawa under 2009. Destillerad redan 1967 och cask nummer 6426. Den fick 93 p av mig och Yoichi hade också två stycken 92 poängare, nämligen:
Yoichi 116.13, SMWS, 51,7%, "Timber wood bonfires"
Yoichi 1991, 17 år, Cask 129445, OB, 63%
Jag bör också nämna en japansk Vatted Malt, Nikka Taketsuru 35 år. En underbar skapelse på 43%, men 92 poäng ändå. Synd bara att den är så dyr.

Årets blended

Duncan Taylor tar hem spelet med sin Black Bull 30 år. 50% maltwhisky, 50% grainwhisky, blended at birth, 30 års lagring på sherryfat och tappad vid 50%. Svårslaget.
Dock fick den en fight av Duncan Taylor's Rarest of the Rare 38 år.

Årets Grain

Eftersom Symposion börjat jobba med Duncan Taylor har jag fått smaka på flera goda gamla grainwhiskies i år. De fick dock konkurrens av John Glaser. Han blandade samman 2 grainwhisky från Invergordon och Cameronbridge och det blev till Norse Casks Inver Bridge. Den fick 92 poäng av mig men det var det fler grainwhiskies som fick:
Port Dundas 1973, 34 år, cask 128323, Duncan Taylor
Cameronbridge 1979, 30 år, cask 3587, Duncan Taylor

Årets hemlighet

Jag har under 2009 fått förmånen att få prova en fantastisk whisky och dessutom en upplevelse utan motsvarighet, dock är whiskyn än så länge en hemlighet då den ännu inte släppts på marknaden. Den kommer under 2010 och jag är övertygad om att ni kommer att höra talas om den. Om inte annat så kommer jag att skriva om den när den väl är släppt. Ni får hålla er till tåls ett tag till.
Nu kan det avslöjas! Whiskyn jag pratar om är världens äldsta buteljerade whisky, nämligen Mortlach 1938, 70 år!
En fantastisk upplevelse att något så gammalt kan vara så vitalt och underbart gott. Synd bara att en flaska går lös på 130.000 kronor.

Om det är någon som orkat läsa så här långt är jag förvånad och glad. Jag inser att jag skulle behöva mer tid och mer kunskaper så att jag hade kunnat lägga in lite bilder som hade lättat upp sidan lite. Det får bli en annan gång.

Magnus Fagerström, januari 2010