Reseberättelse från min Japanresa 2012

Som importör av Nikka Whisky till Sverige blev jag inbjuden till att delta i en studieresa till Japan för att besöka Nikka’s båda destillerier, Yoichi och Miyagikyo. Givetvis en mycket intressant resa för en whiskynörd som jag. Jag var i Japan 1995, men det var innan mitt whiskyintresse vaknade och då var det mest sightseeing och inga destilleribesök, så jag såg fram emot den här resan väldigt mycket.

Då det är Le Maison du Whisky i Frankrike som är Europaimportör av Nikka, så var det samling i Paris för alla deltagarna. Jag reste med Air France på lördagseftermiddagen och mötte upp med de andra deltagarna på Charles de Gaulle flygplatsen. Resan till Tokyo skulle ske med All Nippon Airlines, vilket jag tyckte var roligt då jag inte rest med dem tidigare. Det visade sig vara ett utmärkt flygbolag att resa med till Japan. Planet var ungefär halvfullt, så jag hade turen att få ett dubbelsäte för mig själv. Jag kastade trots det lite avundsjuka blickar på de som fått 3 och till och med 4 säten för sig själva, då de ju skulle kunna ligga ner och sova under natten. Stolarna var bra och det var gott om plats. Alla stolar hade individuell tv-skärm så man kunde välja vilken film man ville se och när man ville se den. När man fällde stolen så rubbades inte ryggen utan stolen sjönk framåt och på så sätt slapp man få framförvarande passagerare i knät. Det blev inte mycket sömn den natten, mycket beroende på att damen bakom mig envisades med att ha sin lampa tänd hela natten, men två timmars osammanhängande sömn blev det nog ändå.

Vid ankomsten till Tokyo, stod vår värd från Nikka, Emiko och tog emot oss. Hon var sedan med oss på hela resan och tog hand om oss på ett föredömligt sätt. Det blev en busstransfer till hotellet vi skulle bo på i Tokyo, Solaria Hotel Ginza. Efter en snabb dusch hade jag en knapp timme över innan vi skulle träffas för middag så jag gjorde som alla japanska turister gör när de kommer till Europa; jag hängde kameran på axeln och gav mig ut i vimlet. Ginza är ett stort område i Tokyo som har en mängd affärer. Man kan nog säga att det är shoppingområdet nummer ett i Tokyo, åtminstone om man pratar mode. Alla de stora välkända märkena finns representerade här och Cartier, Dior, Armani med flera trängs med bland annat H&M!
Efter gemensam middag var det bara att krypa till sängs och försöka ta igen lite förlorad sömn. Satte klockan på 8 då vi skulle mötas klockan 10, men av nån anledning ringde den aldrig och jag vaknade inte förrän 09.54! Missade givetvis frukosten men befann mig i lobbyn 10.01, så det var ingen som behövde vänta på mig i alla fall. De nästan tio timmarnas sömn gjorde också att jag var inne i rätt tid, så ingen jet-lag för mig inte.

Måndagen började med att vi tog oss med tunnelbana till Asakusa och Asahi’s huvudkontor. Där fick vi en genomgång av Nikka’s historia och hur företaget ser ut idag. Mittemot Asahi’s huvudkontor ligger Cherry Blosson Road. En väg längs med floden full av blommande körsbärsträd. Fantastiskt vackert och uppskattat inte bara av turisterna. Det var många människor på plats som bredde ut stora filtar under träden och dukade upp dignande picknick korgar.
Vi hade en timme över innan lunch så då fick vi promenera runt lite kring det stora templet i Asakusa och marknaden som breder ut sig i anslutning till templet. Sen var det dags för lunch. Den bestod av fick och räkor i rikligt med panering och sedan friterat. Helt OK, men ingen större kulinarisk höjdare. Underligare rätter skulle dock följa senare i veckan.
Eftermiddagen var vikt åt bar tool shopping. En lång gata fylld med affärer som säljer allt en restaurang eller bar kan behöva. Vi hade ju med oss 3 bartenders som vunnit tävlingen Nikka Perfect Serve, så de hade lite av himmelriket att se fram emot. För egen del hade jag hellre stannat kvar i Asakusa och gått mer på marknaden eller åkt till Akihabara och tittat på alla elektronik och manga affärerna.
Efter middagen besökte vi Tender Bar. Killen som har baren är mannen som uppfann Hard Shaken. Som icke bartender säger det mig ingenting, men bartenders vet vad jag pratar om. Det är en speciell teknik som han tagit fram och som det talas mycket om i bartendervärlden. Efter 2 drinkar där gick vi vidare till Majestic, som är en restaurang och bar på 42’a våningen med en fantastisk utsikt över Tokyo och Tokyo Tower. Ett torn som är förvirrande likt Eifeltornet nattetid! Japan har fortfarande inte förbjudit rökning på restauranger och barer så förutom en whisky avslutade jag kvällen med en cigarr medan jag njöt av utsikten och såg fram emot tisdagen då vi skulle till Yoichi!

Det blev tidig väckning på tisdagen för vi skulle resa från hotellet 07.00, så det blev till att smita runt hörnet och inhandla 2 yoghurt till frukost. Kan ju inte klara mig utan frukost två dagar i rad, eller hur? Väl framme på Haneda flygplats hade vi dock gott om tid så vi kunde alla få i oss lite frukost innan vi steg ombord på planet som skulle ta oss till Sapporo. Från flygplatsen hade vi 1½ timmes bussfärd innan vi var framme på Yoichi Distillery. Efter en snabb lunch var det dags att utforska destilleriområdet. Det var lite andäktigt att gå runt bland lagerhusen och se huset som Masataka Taketsuru och hans Rita bodde i. Snön låg fortfarande kvar och det kändes helt rätt att se Yoichi omgivet av snö. Med japansk exakthet kunde man på skyltarna läsa att det var 32 meter till whiskymuseet, 46 meter till lagerhus 1 etc.

Vi blev mötta av en guide, distillery managern och ytterligare en man från destilleriet. De följde med oss runt på turen men det var långt ifrån att de svarade på alla frågor. När jag frågade efter hur mycket de producerade per år, fick jag svaret att det var  ”not for common knowledge”. Senare fick vi reda på att de bara producerar cirka 300.000 liter per år. Yoichi har 1 stor rostfri mashtun och 10 stycken rostfria washbacks. Underligt nog är de numrerade 11-20. Jäsningstiden är hela 120 timmar vilket ger en mycket fruktig wash.

Höjdpunkten var givetvis att se pannorna på Yoichi. De har 4 wash stills, som alla uppvärms med direkteldad koleld. Mig veterligen är det det enda destilleriet i världen som fortfarande gör så. De fyra pannorna var lite olika i utformning, detta för att Yoichi ska kunna producera lite olika stilar av whisky för framförallt blended marknaden, men också för att kunna göra sina 10,12,15 och 20-åringar olika i stilen. Olika sorters new make lagrade i olika typer av fat för att man kan variera sig väldigt mycket. De har 2 stora spirit stills och även dessa skiljer sig åt en del i utformning, så man kan verkligen variera vilken typ av sprit man vill göra. De båda spritpannorna eldas dock inte med kol utan har indirekt uppvärmning av ånga. Det kanske roligaste att se i destillationshallen är nog den sjunde pannan, som inte används längre. Kvar står nämligen den ursprungliga pannan som Taketsuru kokade den första spriten i 1934! Det är en mycket liten panna, som bara är drygt 2 meter hög. De hade bara denna enda panna, så den användes både som wash still och spirit stil. Idag är den bara ett museiföremål , men det är mycket roligt att de låtit den vara kvar i sin rätta miljö, omgiven av dagens Yoichi pannor.

Rundturen avslutades med att vi fick besöka Taketsurus hus. Det har flyttats från sitt ursprungliga läge och ligger numera mitt inne på området. Normalt sett får besökare bara komma in i hallen, men vi fick gå runt i hela huset. Det var väldigt spännande och intressant att få gå omkring i huset på egen hand och titta på alla saker som bevarats. Namnet Taketsuru betyder trana och bambu, så hela huset var fyllt av målningar och prydnadsföremål som förställde just tranor och bambu.
Sen var det dags att besöka museet och shopen. I museidelen finns en mängd gamla buteljer, foton, dokument och föremål från den tidiga tillverkningen av whisky på Yoichi. En bar och shop fanns också i museet. Det finns även en shop vid huvudingången, med lite mer utbud av souvenirer, men flaskorna är de samma på båda ställena. Givetvis finns alla standardbuteljerna till försäljning, men det mest intressanta är att de säljer single casks och Nikka Key Malts på destilleriet. Dessa flaskor finns ingen annan stans att köpa än just här. 5, 10, 15, 20 och 25 åriga singlecasks fanns i både 50 cl och 18 cl flaskor och Key Malts fannsockså i 18 cl och 50 cl flaskor. Nikka Key Malts är whiskies som man tagit fram för att visa lite på hur man går tillväga när man skapar en ny produkt. Sherry & Sweet, Peaty & Salty, Woody & Vanillic är exempel på Yoichi Key Malts. Även Miyagikyo har liknande Key Malts och kombinerar man send et med Coffey Grain från Miyagikyo så har man allt man behöver för att skapa sig en egen blend.
Det blev givetvis en del inköp och hade man bara kunnat få hem mer på planet så hade jag nog shoppat loss ännu mer!

Dagen i Sapporo avslutades med en fantastisk middag så vi satt vid bord med en vedbrasa som de grillade allehanda havets läckerheter på. Grillad pilgrimsmussla, jätteräkor, fisk och jättekrabba låter väl inte så dumt?
Efter middagen gick vi till Nikka baren i Sapporo. Den är dock inte ägd av Nikka, men har givetvis ett stort utbud av Nikka Whisky. Servicen var sådär, vilket kändes ovanligt när man är i Japan, men whiskyn var god och även här gick det att avnjuta en cigarr inomhus.

Nästa morgon intog jag en mycket bra frukost på 26’e våningen med en fin utsikt över Sapporo. Visserligen gick jag förbi mer än hälften av rätterna som dukats fram. Soppa, ris, sjögräs mm är inte riktigt min typ av frukost.
Vi tog tåget till flygplatsen vilket tog ungefär en timme och var mycket smidigt. En knapp timmes flygning senare var vi framme i Sendai. En buss väntade på att ta oss till Miyagikyo, vilket ligger en dryg timme från flygplatsen. Vi passera inga områden som drabbades av tsunamin och jordbävningen förra året, men vi passerade ett skrotupplag och då fick man en liten aning om hur omfattande förstörelsen var. Ett snabbt stopp för lunch gjordes strax innan vi kom fram till Miyagikyo och sen skulle eftermiddagen tillbringas på destilleriet. Miyagikyo startade 1963 och det märktes direkt att här var det ett modernare destilleri än Yoichi. Våra guider mötte upp och vi gick ner till floden där de tar sitt vatten innan vi på började rundturen. Kölnan är inte i bruk längre (inte på Yoichi heller), då man idag köper in all malt utifrån. Mestadels från Skottland, som jag förstod det. De köper också majs från USA till sin grainwhisky.  Man har två stora rostfria mash tuns och 24 stycken rostfria washbacks. Allt sköts från ett centralt datarum, där man även styr graintillverkningen. 

 
Man har 10 stora pannor, 4 wash stills och 4 spirit stills. De är stora och mycket höga. Även här är de alla olika i utformning, så man även på Miyagikyo kan styra vilken typ av sprit man vill tillverka. De höga pannorna ger en lättare, elegantare och fruktigare sprit än Yoichi. Yoichi gör också mer rökig whisky medan man på Miyagikyo oftast gör helt orökt whisky, men även här tillverkar man ibland lätt rökt whisky.

Grainanläggningen var ett virrvarr av rörledningar och trappor. Man har två stycken Coffey pannor, som tillverkades i Skottland 1963 respektive 1966. Huvudingrediensen är majs från främst USA. Man destillerar spriten ändå upp till 94,8% och ändå får man fram en väldigt smakrik grainwhisky. Tyvärr fick vi inte smaka på nån new make av grainwhisky, vilket hade varit oerhört intressant.

Efter besöket på Myagikyo var det middag i Sendai. Det blev den märkligaste middagen på resan. Sendai’s specialitet är kotunga, så det var väntat att det skulle serveras, men de nöjde sig inte med detta utan det kom in en mängd smårätter. Vad sägs om kycklingskinnsoppa, grishals, kotunga i olika varianter, kycklingrumpa, vaktelägg och så klart rå fisk?
Ett besök på lokal pub hanns också med innan det var läggdags.                                 

Sista dagen för resan började med en tågresa till Tokyo med den berömda Shinkansen. Mycket bekväma och snabba tåg, som trots hastigheten inte gungade som det gör på svenska X2000 tåg. Väl framme i Tokyo hade vi en fri eftermiddag. Den skulle givetvis ägnas åt whiskyinköp, så efter en snabb lunch begav vi oss först till Shinanoya butiken i Ginza då den låg på gångavstånd. Hittade inget superkul där, så vi tog oss till huvudbutiken i Shinjuku istället. Där inhandlades några fler flaskor av japansk whisky att ta med hem. Därefter blev det en rejäl promenad i det vackra vädret innan vi insåg att vi inte hade en aning om var vi var och tog en taxi till hotellet.

Sista kvällen inleddes med ett gemensamt besök på Nikka Blenders Bar, där vi också fick träffa 4 av Nikka 5 Chief Blenders. Det blev en trevlig kväll med mycket skratt och en hel del whisky från baren. Väl värt ett besök när man är i Tokyo. Sen bar det iväg på whiskykbarrunda. Fösta stoppet blev Cask. En lite elegantare och större bar än de andra skulle det visa sig. Det gemensamma för dem alla var det enorma utbudet av ovanliga whiskyflaskor. Här fanns det en härlig blandning av gammalt och nytt, med betoning på det gamla. Att hitta Glenfiddich 1956, Benriach 1966 och Yamazaki 1960 gör man inte varje dag. Och att få prova Yamazaki 50 år är få förunnat, men i Tokyo kan man göra det.
Under förutsättning att man har en tjock plånbok vill säga.

Vi tog oss sen vidare till Mash Tun. Vi blev avsläppta på en liten gata, som var mer en gränd än en gata och inte såg vi till något som såg ut som en bar där inte. Men sen tittade jag uppåt i hopp om att se en skylt och då fick jag syn på en stor skotsk flagga i ett fönster. Där måste det vara och det vara bara att kliva in genom en smal dörr, uppför en smal trappa och öppna en omärkt dörr. Där innanför dolde sig en liten bar med 8 stolar samt ett litet bord och en trevlig herre bakom disken, som verkligen kunde sin whisky. I hyllorna stod flaskor som fick saliven att flöda. Efter att ha provat igenom en liten, liten del av det man skulle vilja prova var det dags för sista stoppet för natten.

En ny taxiresa tog oss till en ny liten gränd utan nånting som avslöjade att här finns en whiskybar. Vi fick fråga en kille som höll på att packa ihop sitt ställe och han visade oss runt hörnet och pekade på en källartrappa. I samma ögonblick slår det mig att jag glömt kvar kameran i taxin! Med lätt desperation i rösten berättar jag detta för mina reskamrater varav den ena då säger; men taxin står ju där bakom oss! Jag rusar över till den och hittar min kamera på golvet i baksätet. Pust och stön, nu kan jag andas ut. Det var nära att alla mina 500 bilder från resan och den splitternya kameran försvann där.

Nu kunde vi ta oss ned för den lilla trappan och ner i en källare. Där hittar vi en skjutdörr och innanför det en ännu mindre bar än Mash Tun. 8 stolar längs bardisken och direkt bakom den fanns väggen, så hade man väl satt sig ned kunde ingen passera bakom. En kund satt där och in stormar tre tokiga europeer som börjar beställa kul whiskies. Även här skulle jag kunna spendera en vecka eller två om plånboken tillät.

Mycket nöjda efter en underbar kväll och resa tog vi oss hem till hotellet för några timmars sömn innan det var dags att starta den långa hemresan.

Väl hemma igen insåg jag att det var exakt 24 timmar sedan jag gick upp ur sängen i Tokyo tills jag satte skorna i hallen hemma.
Några vänner rikare och med mängder av ovärderliga minnen i bagaget, och en hel del whiskyflaskor förstås!